Efter att ha ätit lite för många svampar på lördagkvällen så började polaren min att tjata om att han ville dra till honorna på andra sidan vägen. Så både han och jag vinglade iväg mot honorna. Men när vi kom till vägen började jag känna att jag kanske fått i mig lite för mycket för att ge mig ut på den. Polaren min tänkte sig dock inte för och bara sprang utan att tänka sig för. Och det var det sista jag såg av honom.
Det hade kommit en bil i hög fart som han inte sett. De krockade och smällen ekade mellan träden. Nu ligger jag här deppig i skogen och tänker på min polare som ätit lite för mycket svamp.